Sakta men säkert..

Har haft en jävla skithelg kan jag säga, allt från biverkningarna av medicinen och allt annat.
Sakta men säkert börjar jag förstå mer och mer om min sjukdom vilket inte är så lätt att acceptera.
Blir väldigt ledsen stundvis och allt känns bara skitjobbigt, och de blir inte bättre av att veta att jag aldig kommer bli av med de..
Vill ju så mycket men vissa saker fungerar ju bara inte.
Men de är ju bara att försöka att tänka positivt men de är svårt..

Skola i morgon och inte alls nån lust att gå, men kan ju vara skönt att tänka på nå annat ett tag.
Har tenta på torsdag, och ska på broman igen på onsdag och göra nå kommer inte ihåg va de var.

Längtar efter Bamsen så mycket, vill att han ska komma hem nuu!!
Dels för att jag kommer ut och måste gå med han, och så är han ett bra sällskap.


Hade inte så mycket att dela med mig av idag..
Hörs!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0