Tänkte på en grej idag, när man frågar folk hur de är så frågar man ju en ganska ledande fråga, man tar ju för givet att man får som svar att de är bra, även om de är hur jävla skit som helst.
Men vad skulle man säga om nån sa att de verkligen var skit, och börjar berätta en tre timmars lång historia. Alltså nu menar ju inte jag att de är ointressant att höra hur andra mår men oftast är man kanske på stan och har bråttom och nån dyker upp, och man säger:
-hej, är de bra?
och tänk hur de är även om allt är skit och livet känns åt helvete och man bara vill gå och hänga sig så säger man Jo de är bra..
Varför gör man de?
Är de för man inte vill erkänna för andra att man inte mår bra?
Hmm konstigt de där..
Aa nog om de..

Har vart ledig idag och är de imorgon med.. Skönt, men har massa plugg att göra ändå, men de vet jag ju hur de kommer att va med de, kommer sitta där dagen innan och göra allt.
Om två verckor ska vi ut på praktik i 4 veckor, ska bli roligt och skönt att slippa böckerna ett tag.
Skulle ha gjort en massa idag med, men sov bort halva dan och sen frågade mamma om ja ville följa med och äta så då åkte vi och gjorde de, sen var vi och handlade och vips var klockan sex.

Är så skönt att de äntligen är vår, eller börjar bli iaf.. tror att de är den här årstiden jag mår som bäst.. Älskar att de är ljust och fint.
Saknar min storasyster nå otroligt nu och Bamsen såklart, måste åka ner till henne snart..